Ur kaos föds ordning...

Inte riktigt så här stökigt har vi hemma men nära på. Det är kartonger, pryttlar och pinaler precis överallt. Imorgon går flytten. Just nu sitter jag på min arbetsplats som snart ska överges. Kollegerna ska bjuda på en sista lunch, med sista förmaningstal inför kommande prövningar. Nästa gång vi ses bloggar jag från Södermanland. Det känns bra! Att inreda en nytt hus och ta tag i en jätte trädgård känns spännande. Med våren föds alltid nytt liv!

Kinesiska muren i vårt vardagsrum...

Just nu känns det som om vi hade Kinesiska muren i vårt vardagsrum. Vi har staplat upp över hundra flyttkartonger och det är inte mycket yta kvar att röra sig på. Imorgon är det fem dagar kvar innan flyttgubbarna kommer och jag längtar. Inte bara till vårt nya hus utan också efter att få packa upp mitt liv ur lådorna igen.

Det är så mycket som man måste komma ihåg inför en flytt att jag nästan blir tokig. Jag gör listor och stryker, men det kommer dit nya saker på listan hela tiden. Det är roligt och spännande att flytta, men först när det är över.

Vad hänger ditt liv på?

Titta vad jag hittade...

...ord är överflödiga. Nu är det vår!

Favoritfärger...

När jag var barn svarade jag alltid blå på frågan vilken min favoritfärg var. Nu för tiden svara jag utan att tveka grön. Hemma hos oss finns det en massa gröna prylar; kuddar, stekspadar, en härlig fondvägg... Listan över det gröna kan göras oändlig. Nu ligger dock hela bohaget nerpackat i kartonger och väntar på flyttgubbarna. Inget inspirerande hem att fotografera i med andra ord. Därför bjuder jag på en gammal bild just på temat grön.

Ha en fin lördag alla! 

Hej där...

Anna y Clara...

Det kan aldrig bli för mycket fika...

Bubblor...

Tvekan...

Ja visst gör det ont när knoppar brister.

Varför skulle annars våren tveka?

Varför skulle all vår heta längtan

bindas i det frusna vinterbleka?

Höljet var ju knoppen hela vintern.

Vad är det för nytt, som tär och spränger?

Ja visst gör det ont när knoppar brister,

ont för det som växer och det som stänger.

Ja nog är det svårt när droppar faller.

Skälvande av ängslan tungt de hänger

klamrar sig vid kvisten, sväller, glider-

tyngden drar dem neråt, hur de klänger.

Svårt att vara oviss, rädd och delad,

svårt att känna djupet dra och kalla,

ändå sitta kvar och darra-

svårt att vilja stanna och vilja falla.

Då, när det är värst och inget hjälper,

brister som i jubel trädens knoppar.

Då, när ingen rädsla längre håller,

faller i ett glitter kvistens droppar

glömmer att de skrämdes av det nya

glömde att de ängslades för färden-

känner en sekund sin största trygghet,

vilar i den tillit som skapar världen.

                                                    Karin Boye





Veganfest...

 I lördags var jag på tidernas fest. Trevligt sällskap och supergod mat. Allt var vegan och smakerna var härligt annorlunda. Underbart!

Snygg lampa...

Ops, fel ljusinställning! Men lampan är ju riktigt snygg. Önskar bara att den var min...

Pucko-Telia

Igår hade jag en tanke på att lägga upp bilder och blogga om min helg, men Telia hade tre veckor för tidigt flyttat både vårt telefonabonnemang och vårt bredband till den vår nya adress. Efter flera samtal och mycket tjat från min sida lovade dock Telia-killen att allt skulle vara som vanligt till ikväll idag. Vi får väl se... Om det fungerar så ska ni får se fina bilder från en underbar helg.

Första, andra, tredje... Såld!

Så där ja, nu är huset vårt sålt och det är bara på att börja packa. Hej, hej underbara Södermanland. Vi kommer snart...

Vårljus...

Vårljuset kliar under huden
och det växer blommor ur dina händer
mjuka kronblad mellan fingrarna.

Jag fryser sakta mot rött
faller inåt och du vet att vi måste beskriva
varje liten sårskorpa, varje ansats till förklaring.

Du sover ganska nära
jag kan nästan röra dina andetag med kinden
känna doften av en främmande sol
en antydan till orkidéer
mellan dina läppar.