Med smak av såpa...

Se upp...

Roliga skyltar får mig alltid att le... Den här finns hos Systrarna Voltaire i Stockholm.

Hej där...

Indisk fest...

Jag har hört eller läst kanske att Henna inte är särskilt nyttigt för huden eller håret för den delen också. Så jag vågade mig aldrig på en tatuering, men det var flera som inte var riktigt lika fega som jag. Resultatet är mycket vackert tycker jag. Spännande att se den lilla indiska kvinnan måla snabbtsnabbt med en liten tub. Hon påstod att alla kvinnor i Indien kan göra Henna-tatueringar; och vad vet jag, jag har aldrig varit där. Varför resa så långt när Indien finns i en lite tub på en fest ganska nära...

Sugen på något sött?

Tänk att den här lilla katten måste lägga sin nos i blöt överallt. Nu ser det ut som om hon har erövrat godishyllan också!

Hungriga änder...

Att mata änderna i parken är ett roligt och billigt nöje så här års. Lite torrt gammalt bröd, som ändå ingen vill äta, är allt som behövs. De fräcka änderna som finns här i Norrköping är vana att bli matade och inte alls rädda för människor. När brödet är slut brukar de modigaste komma fram och picka på fötterna i hopp om att det ska vankas mera mat. Så samla ihop lite brödkanter och ge er iväg till en andpark där ni bor...

Vardagskärlek...

Kom nu´rå!

Jag slank in på biblioteket idag. Bibliotek har alltid varit en plats där jag har trivts. När jag var liten lånade jag barnböcker och kasseter. När jag gick på gymnasiet satt jag ofta på biblioteket och läste läxor. Under min studietid i Uppsala hängde jag ständigt med näsan över böckerna på Carolina Redeviva. Jag gillar miljön som bibliotek har att erbjuda och så tycker jag att själva idén är så bra; du kan låna vad du vill och det är helt gratis!

Idag hittade jag en bok om barnprogram från 50-talet och fram till idag. Jag var bara tvungen att låna... Boken bjöd på roliga och nostalgiska bilder blandat med berättelser om produktionen.

Mina klara favoriter när jag var barn var Barbapappa och Från A till Ö. Vilken var er favorit!?

Boken är förresten skriven av Göran Everdahl.

Bertie Botts Bönoer I Alla Smaker...

"Du måste se upp med de där", varnade Ron. "När de säger alla smaker, så menar de det verkligen - du får alla de vanliga, du vet, som choklad och pepparmint och marmeladsmak, men du kan också få spenat och lever och komage. George tror att han fick en med snorgubbesmak en gång."

Ron tog en grön böna, tittade noga på den och bet i ett hörn.

"Bläää... ser du? Brysselkål."

Det var trevligt att sitta där och äta Bönorna I Alla Smakerna. De som Harry fick smakade rostat bröd, kokos, vita bönor i tomatsås, jordgubbar, curry, gräs, kaffe, sardiner, och han var till och med modig nog att knapra av änden på en kostig grå böna som Ron inte ville röra och som visade sig vara peppar.

Ur Harry Potter och De Vises Sten



Födelsedag...

Här i huset firar vi våra födelsedagar i helgen. Jag och Finast fyller år med bara tre dagars mellanrum och firar alltid tillsammans. Den här helgen är huset fullt av fina vänner och familj. Härligt!

Dresserat...

Loppcirkus har jag hört talas om, men dresserade spindlar? Tveksamt, men jag lyckades iallafall hitta tre villiga modeller till eftermiddagens fotosession...

Gult är inte fult...

Jag har hittat ett sjukt roligt program för bildredigering... Allt är möjligt!

Den som säger att en bild inte ljuger talar inte längre sanning!

Strandsatt...

Den här båten hittade min man när han var ute i skogen
här om dagen. Mitt i skogen!

Snacka om att var strandsatt.

Loppmarknad...

Gårdagen bjöd inte bara på underbar möten med män med vackra trädgårdar. Gårdagen bjöd också på Loppis, något som jag tycker är väldigt roligt. Det som lockar mest är nog att i stort sätt allt går att hitta och köpa. Hela sommaren brukar det vara Loppis i en park inte långt ifrån där vi bor. Den här sommaren har jag varit dålig på att besöka den lokala Loppisen, men igår blev det av. Om jag gjorde några fynd? Ja, jag fick tag i en tekanna och Finaste Mannen en jaktkniv. Vi var båda mycket nöjda när vi gick hem!

Regn...

När jag var liten dog jag nästan av trisdess varje gång jag åkte bil.

Tusen gånger i minuten frågade jag "Är vi framme snart!?"

Det var bara när det regnade som jag gärna åkte bil. Då lekte jag "vem-tar-vem" leken.

Alltså, vilken regndroppe rinner först in i en annan regndroppe, blir större och på det sättet faller snabbare?

Idag har det varit ett typiskt väder för "vem-tar-vem", men nu för tiden är det dessvärre alltid jag som kör. Jag kan inte ens minnas när jag senast lekte "vem-tar-vem".