Måste det vara så?

Hela nätet svämmar över av dem; finbloggarna som visar bilder av vackert porslin och cupcakes med mumsig frostings i vackra färger. Allt naturligtvis mycket delikat uppdukat på blommiga dukar. Det är inget fel med finbloggar och cupcakes med frosting (och ni ska inte tro att jag inte läser dem också) men inte måste väl livet vara så tillrättalagt varje dag. Varför kan man inte bjuda på vanliga chokladbollar och te och kaffe i udda muggar på ett bord som helt saknar duk!? Just ett sådant enkelt fulfika njöt jag och maken av för en stund sedan och det kändes befriande enkelt. Dessutom var det väldigt gott!

Snödroppar...

Här i Norrköping har det varit riktigt vårlikt under de senaste dagarna. Härligt solsken och även om inte vår granne SMHI skulle säga att det per definition är vår, så är den iallafall inte långt borta.  Det här tydliga vårtecknet fick jag syn på idag...

Vänner, snart är det vår!

Min mammas farmor Hilma...

Min mammas farmor hette Hilma. Hon gifte sig om 18-åring  i oktober 1899. I januari 1900 blir hon änka efter att hennes man, Karl, gått igenom isen och fått lunginflammation. Sommaren 1900 blir hon mamma. Hon har ingen möjlighet att ta hand om sin son utan han får växa upp hos släktingar. Hilma försörjer sig genom att städa hos rikt folk och att väva trasmattor. Vi har en av hennes mattor hemma hos oss. Den är vävd någon gång på 1920-talet. Den är alltså snart 100 år men fortfarande så fin! Ibland händer det att jag kan titta på den och tänka på Hilmas öde. Hon gifte aldrig om sig och bar sin vigselring fram till den dag hon dog mer än femtio år efter sin make.

Sol och islossning...

Insjön får hjälp av blåst och sol,

börjar genast skrota ned sin vinter.

Losskurna isplåtar bogseras av vinden

utåt mot öppen mittström

där de sänkas i tusental.

Solen är överallt med och trampar

med glädje ner sig, än här, än där.

Det suckar i sörjan och fräser som ett lutkar.

                                                                                                                          Harry Martinsson

Sant...

I det stora finns det lilla. Uppskatta och var glad över det du har och förskök att inte sörja det som du saknar... Det är lättare sagt än gjort, men iallafall...



Öde...

Det finns fler som är intresserade av öde hus och övergivna platser än jag. I helgen besökte jag mitt favorithak, biblioteket, och hittade tre fotoböcker på just temat Övergivna platser och Svenska Ödehus. Spännande! Bakom böckerna finns fotograferna Jan Jörnmark och Philip Pereira dos Reis. Bilderna berättar om övergivna platser och hus som en påminnelse om vår nutida historia. Flera av bilderna fyller mig med ett slags vemod jag inte riktigt kan förklara; en berättelse som vi alla är en del av men ändå inte eftersom den är över.

 

 

Grönt är inte alltid skönt...

Som ni ser har bloggen bytt utseende. Jag kände att det gröna och gråa inte var så kul längre. Så gav den ena det andra och nu så blev bloggen vit istället. Får se vad som händer framöver...

Jag skapade bloggen i somras. Mest för att jag hade köpt en på tok för dyr kamera och såg att många av mina bilder inte blev så tokiga trots allt. Kanske skulle jag våga dela med mig av dem till andra. Jag har valt att vara anonym, då jag på ett sätt är en offentlig person genom mitt arbete. Det känns viktigt för mig att inte blanda ihop blogg och arbete! Inte trodde jag att jag skulle få några besökare, förutom min man då, men det har jag faktiskt fått... Märkligt kan jag tycka eftersom det finns så oändligt många fina bloggar därute; mycket finare än min.

Som ni ser har jag lagt ut länkar till andra bloggar som jag regelbundet besöker, men skulle du vara en av mina besökare som vill vara med i listan kan du väl ropa till. Skriv en kommentar så får du också plats...

Ha det fint!

Längtan...

Tänk, snart så kan vi sitta på bryggorna och plaska

i vattnet med fötterna igen.

Jag längtar!

Indisk fest...

Jag har hört eller läst kanske att Henna inte är särskilt nyttigt för huden eller håret för den delen också. Så jag vågade mig aldrig på en tatuering, men det var flera som inte var riktigt lika fega som jag. Resultatet är mycket vackert tycker jag. Spännande att se den lilla indiska kvinnan måla snabbtsnabbt med en liten tub. Hon påstod att alla kvinnor i Indien kan göra Henna-tatueringar; och vad vet jag, jag har aldrig varit där. Varför resa så långt när Indien finns i en lite tub på en fest ganska nära...

Hjärtligt...

Åh, jag skulle ha visat den här bilden på Alla Hjärtans Dag, men jag hittade den inte i mitt (mycket) spretiga bildarkiv. Jag borde verkligen ta mig tid att städa och rensa upp där! Det lilla hjärtat är en dal av en ljussinga som jag har knölat led i en glasburk för att vi ska få lite ledljus om någon av oss måste gå upp på natten och inte vill tända upp lampor.

Nu har vi också hunnit putsa och fäja hela huset inför visningen imorgon. Jag pratade med mäklaren för ett par timmar sedan och det var visst sex stycken köpsugna spekulanter på gång. Låter lovande!

Jag önskar er alla en hjärtligt

trevlig kväll!

Ibland...

...måste jag lägga in lite extramys för att orkar hela veckan.

En tidning gjord av glansigt papper med bilder av vackra hem,

en skål med popcorn och en god smörgås kan ju pigga

upp de mest mulna dagar.

Ha en fin kväll!

På Alla Hjärtans Dag...

Döende...

Sugen på något sött?

Tänk att den här lilla katten måste lägga sin nos i blöt överallt. Nu ser det ut som om hon har erövrat godishyllan också!

Att sälja sitt hus...

Inför vår husförsäljning hade vi en fotograf på besök här om dagen. Han tog så fina bilder! Han fick till och med vårt lite risiga radhus att se ut som en riktig pärla. Vem blir inte sugen på att köpa ett hus med ett kök/vardagsrum som detta!?

Även fast jag verkligen vill flytta och ser fram emot det så känns det lite vemodigt. När vi köpte och flyttade in för fem år sedan hade jag många tankar på vad jag ville fixa till med tiden. Många av dem sakerna blev aldrig gjorda och det känns lite trist att gå vidare i livet utan att ha fått göra dessa saker. Men... Nytt hus, nya utmaningar!

Sommar...

Jag vet, jag har klagat över bristen på vintern. Men nu fryser jag ända in i märgen. Måste vädret vara allt eller inget? En fem, sex minusgrader räcker gott och väl för mig. En kväll som denna behöver jag bli påmind om sommaren som var och den som faktiskt snart kommer igen.

Lilla nallen min...

Lilla nallen min, jag är bara din.
Du får ro min lilla båt
om du inte blir för våt.

Lilla nallen min, jag är bara din.
Du får åka i min bil,
hundra tusen, tusen mil.

Lilla nallen min, jag är bara din.
Du får sova i min säng,

du får leka på min äng.

Lilla nallen min, jag är bara din.
Du får sitta i min korg
när vi far till Göteborg.

Lilla nallen min.

Bakom gardinen...

Fotografering...

Inför vår husförsäljning kommer det att komma en fotograf hem till oss imorgon. Jag tycker att det ska bli spännande att se hur han/hon arbetar. Säkert kan jag snappa upp ett eller annat litet tips...

Sedan kommer huset ut till försäljning i nästa vecka. Jag hoppas på en snabb affär och ett hyggligt bud.