Regn...

När jag var liten dog jag nästan av trisdess varje gång jag åkte bil.

Tusen gånger i minuten frågade jag "Är vi framme snart!?"

Det var bara när det regnade som jag gärna åkte bil. Då lekte jag "vem-tar-vem" leken.

Alltså, vilken regndroppe rinner först in i en annan regndroppe, blir större och på det sättet faller snabbare?

Idag har det varit ett typiskt väder för "vem-tar-vem", men nu för tiden är det dessvärre alltid jag som kör. Jag kan inte ens minnas när jag senast lekte "vem-tar-vem".

Öppna ditt fönster...

Öppna ditt fönster, släpp in lite sol, glöm den snö, som föll i fjol, tänk på rosor och viol! Lätta ditt sinne och tag livet glatt, så får du säkert lyckan fatt. Låt ej sorg och bekymmer få trycka dig, utan ta några blommor och smycka dig. Så tag och öppna ditt fönster, släpp in lite sol, tag en minut och titta ut.

                                                                     Börje Larsson

På min skogsprommenad...

...hittade jag en massa spännande! Den lilla skalbaggen ska visst vara en sällsynt en som det inte finns många kvar av. Snällt av honom att komma fram och hälsa just på mig!

Nu känner jag mig som en ny människa och ser

till och med fram mot arbetsveckan!

Tid...

Tid, på ett sätt så absolut och mätbar, men samtidigt så väldigt subjektiv. Vi kan räkna timmar, minuter eller sekunder, men det säger egentligen inte så mycket. Fem minuter i snålblåst vid en busshållsplats kan kännas oändliga, medan fem minuter tillsammans med en älskad vän försvinner snabbt. Tiden kan upplevas som vår vän eller vår fiende, den kan stressa eller ge utrymme. På ett sätt kan vi ju säga att tid är det enda som vi har och ändå framstår den som en bristvara idag.

Idag ska jag låta min klocka ticka lite långsammare. Ut i skogen tänker jag mig. Med mig tar jag min kamera, kanelbullar och en termos. Det är härligt att börja veckan med en ledig dag!

Ha en fin måndag

Monster...

C som i Champinjon...

Här har jag letat i flera timmar,

nu är jag så trött att jag tror att jag svimmar,

och massor av barr har jag fått i skon,

men i korgen finns bara en champinjon.

                                   C i Linnéas Alfabetssånger av Lena Andersson

Den gästfria spindeln...

...som ville bjuda in flugan i förra inlägget är nu funnen. Jag hittade henne när jag skulle fälla upp parasollet idag. Större spindel tror jag inte att jag har sätt i Sverige! Äckligt...

Stig in i mitt hus...

...sa spindeln till flugan.

Monster eller...?

Visst är de vackra, men bara på avstånd...

Närbilder på fjärilar visar riktiga små monster i miniformat!

Ha en fin fredag!

Farväl sommaren...

När jag idag körde riksväg 55 bort från staden såg jag att björkarna redan på flera ställen hade börjat gulna. Det verkar som om hösten är på väg. Sommaren har varit helt okey för min del så det gör inget. Sommaren och jag är färdiga med varandra! Men de gula löven fyller mig ändå med vemod på något sätt, kanske för att de vittnar om att allt som föds och lever en dag också måste dö...

Idag bjuder jag därför på några av sommarens allra mest levande bilder...

Innan Word...

Den fungerar fortfarande, men mer än ett par meningar orkar jag inte skriva. Tangenterna är på tok för hårda att slå ned, slå ned, slå ned...

Hur gjorde de innan Word fanns? Sekreterarna måste ha haft kramp i fingrarna innan första fikarasten...

Arbeta hemifrån...

Att ha ett arbete som då och då sköts bäst hemifrån är väldigt skönt. Även om jag jobbar så är det avkopplande på ett sätt. Jag kan dricka te ur min favoritmugg, äta en godisbit eller två utan att behöva bjuda kollegerna av artighet, jag kan lyssna på musik och prata för mig själv...

Idag ser du ut så här på mitt skrivbord, en gråmulen eftermiddag i augusti. Ibland är det väldigt mysigt att arbeta!

Vem bestämmer vad som är vackert?

Där mina vänner såg två staplar av takpannor såg jag något vackert. När jag tog fram kameran för att ta en bild tittade de väldigt undrande på mig. Vem bestämmer vad som är vackert? Kanske är det bara så att det är jag som bestämmer vad som är vackert, det är min bild av verkligheten liksom?

Idag är det en stor dag i min (mycket korta) historia som bloggare; jag har fått två kommentarer från gårdagens inlägg och jag känner mig så glad! Tänk att någon annan också tycker om mina bilder...

Om du inte gillar äpplen...

...så bjuder jag lika gärna på päron!

Om du har ett äpple...

...vill du dela det med mig?