Tid, på ett sätt så absolut och mätbar, men samtidigt så väldigt subjektiv. Vi kan räkna timmar, minuter eller sekunder, men det säger egentligen inte så mycket. Fem minuter i snålblåst vid en busshållsplats kan kännas oändliga, medan fem minuter tillsammans med en älskad vän försvinner snabbt. Tiden kan upplevas som vår vän eller vår fiende, den kan stressa eller ge utrymme. På ett sätt kan vi ju säga att tid är det enda som vi har och ändå framstår den som en bristvara idag.
Idag ska jag låta min klocka ticka lite långsammare. Ut i skogen tänker jag mig. Med mig tar jag min kamera, kanelbullar och en termos. Det är härligt att börja veckan med en ledig dag!
Ha en fin måndag
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar