På min vinterpromenad...

Never let me go

Under de senaste veckorna har jag hunnit med att läsa en hel del. Under mitt senaste besök på biblioteket snubblade jag över den japansk-brittiska författaren Kazuo Ishiguro. Jag lånade och läste sedan med stor spänning Never let me go. En berättelse om förtryck och frihet och om skillnaden mellan medlidande och grymhet. Språket var fantastiskt och jag kunde bara inte sluta läsa. Berättelsen förs hela tiden vidare med antydningar om att något annat snart kommer att hända, att läsaren snart kommer att förstå sambandet i historien. En förstklassiskt berättarstil. Läs den!



Stilla söndag...

Här händer inte mycket och det tycker jag är skönt! Helgen har jag använt till att i stort inte göra ett smack. Det är verkligen inte lätt, men det går om man anstränger sig... :-)

Imorgon ska jag ta mig i kragen och sätta lite fart, kanske...



Nä, skulle inte tro det...

Nä, bilden är inte tagen i år. Trots att jag bor granne med SMHI verkar det inte som att jag har något att säga till om i frågan om väderlek. Jag var ute och gick en sväng nu i eftermiddags och om jag kisade ordentligt så kunde jag med lite välvilja tänka mig att frosten var snö. Trist tycker jag, lite snö hör vintern till.



Vardagskärlek...

Kom nu´rå!

Jag slank in på biblioteket idag. Bibliotek har alltid varit en plats där jag har trivts. När jag var liten lånade jag barnböcker och kasseter. När jag gick på gymnasiet satt jag ofta på biblioteket och läste läxor. Under min studietid i Uppsala hängde jag ständigt med näsan över böckerna på Carolina Redeviva. Jag gillar miljön som bibliotek har att erbjuda och så tycker jag att själva idén är så bra; du kan låna vad du vill och det är helt gratis!

Idag hittade jag en bok om barnprogram från 50-talet och fram till idag. Jag var bara tvungen att låna... Boken bjöd på roliga och nostalgiska bilder blandat med berättelser om produktionen.

Mina klara favoriter när jag var barn var Barbapappa och Från A till Ö. Vilken var er favorit!?

Boken är förresten skriven av Göran Everdahl.

Äntligen...